Jag känner att det helt klart har blivit på tiden att jag skaffar mig en ny bilstol till mina gamla trotjänare. Dem befintliga förarstolen har nämligen börjat lukta väldigt mycket ost enligt min mening och så kan jag verkligen inte ha det. Bilstolen som min dotter Ezmeralda sitter i håller förresten inte heller måttet så även den måste bytas ut. Det är faktiskt snudd på så illa att jag mår dåligt och skäms efter att köra så lite som någon mil med min bil. Hela situationen en är ytterst beklagansvärd faktiskt och jag inser naturligtvis att det är dags att agera. Egentligen skulle jag ha gjort det långt tidigare, då skulle jag ha sluppit undan många av de bekymmer jag dras med idag. Bekymmer som allvarligt plågar mig och förmodligen har satt spår för livet i mitt inre. Kanske inte så pass att jag är beredd att offra mig i någon aktion för ett högre syfte men inte långt därifrån faktiskt. Eller i och för, det kan ju hända att jag repar mig vad det lider men det känns helt klart osannolikt.

Jag vet inte hur mycket tid jag lagt ner, ödslat, på att hitta företag de senaste åren. Det kanske är bäst att inte spekulera för mycket eller bedriva alltför noggranna undersökningar i den frågan, då jag faktiskt är orolig för att svaret skulle vara rent förfärande. Så känns det i varje fall, det känns helt klart som om jag spenderat skrämmande mycket onödig tid på att jaga rätt företag när jag behövt ett för någon viktig uppgift. Tid som jag absolut kunde ha lagt på något betydligt roligare, i varje fall om saker och ting vore annorlunda. Om de vore bättre, om sådan till synes enkel sak också kunde vara enkel och smidig i praktiken. Men icke, det ska vara tidsödande och komplicerat, snårigt och svårnavigerat och jag förstår verkligen inte varför. Har ingen annan tänkt i de här termerna förut? Har ingen annan kommit till insikt om det inte är rimligt att sådana här saker ska funka enligt de trögaste av östtyska principer? Jag undrar verkligen.

Nu känns det som att jag kommer att sälja alla mina guldsmycken för jag är väldigt trött på att behöva snåla hela tiden och det är inget som jag kan rekommendera men som tur är så har jag ju några guldsmycken som jag skulle kunna sälja till smsguld och få en massa pengar för men tanken är ju att jag bara ska göra det i värsta fall men nu orkar jag inte ha ont om pengar längre så jag tror att jag säljer mina guldsmycken och lever lite lyxigt ett tag och det är någonting som jag verkligen ser fram emot måste jag säga och jag hoppas att jag får mycket pengar för mina guldsmycken och jag har en känsla av att jag kommer att få det också för jag har en kompis som sålde sitt guld nyligen och hon fick massor med pengar och det borde jag också få.

Det är inte lång tid kvar till helgen och det ska bli riktigt roligt. Dock har jag lovat Lovisa att jag ska hjälpa henne med heminredning eftersom hon har köpte en hel del begagnade möbler och då behöver hon hjälp eftersom de är lite bökigt att flytta runt möbler själv. Det är så att jag också går i tankarna på att skaffa mig nya möbler så jag håller på att kolla efter bra begagnade möbler som jag kan köpa. Det är ju rätt så skönt att inte ha bråttom med att hitta möbler eftersom det ger mig lite mer tid att kolla runt bland alla begagnade möbler som finns ute på internet. Det kommer ju nytt hela tiden så det är lite farligt. För det blir lätt så att när man har hittat något som man tycker är bra så tänker man bara på att det kanske kommer ut något bättre i morgon och det gör ju att man får det svårt att välja vilka begagnade möbler man ska köpa.

Jag har alltid varit något av en samlare, det går liksom inte att komma ifrån den saken. Så länge jag kan minnas har jag samlat på något. Spelkulor och idolkort när jag var liten, skivor och våldsfilm som ung tonåring samt fyllor och sexpartners som ung vuxen. På senare tid har jag dock valt att flytta fokus till något mer varaktigt, något som både är snyggt och dessutom fyller ett syfte. Jag talar naturligtvis om alla oerhört vackra t-shirt med tryck jag idag samlar på. I nuläget har jag flera hundra. Det är såklart alltid svårt att välja ut en absolut favorit bland alla dessa. Men om jag var tvungen att bara plocka ut en, en enda, då skulle de bli den sanslöst coola Bob Segert-shirten jag äger. Den är ett original från turnén för plattan Seven från 1973 har jag för och är sannolikt värd ett par tusen dollar i dagsläget. Om jag skulle få för mig att sälja den alltså, vilket aldrig kommer att hända så länge jag lever.

Det blev ingen hittelön för mig den här gången eftersom min kompis inte har den kompetens och utbildning som behövs för att börja jobba på mitt jobb. Jag hade ju hoppats på en liten bounty om jag lyckades rekrytera min kompis till företaget och han hade ju blivit jätteglad eftersom han vill ha ett nytt jobb men så blev det inte den här gången och det tycker jag är synd måste jag säga. Han får hitta en annat jobb istället och det kan ju inte var så himla svårt. Det är ju tråkigt att han inte trivs på sitt nuvarande arbete för jag trivs jätte bra på mitt jobb. Man ska ju inte behöva tycka att det är tråkigt att gå till jobbet om dagarna och om man inte gör det så är det dags att byta jobb för det är viktigt att man trivs bra på sitt arbete.

Jag har shoppat en hel del grejer på nätet på senare tid. Förut var jag lite skeptisk till att köpa grejer genom internet. Jag tyckte att hela konceptet var klart överskattat, lite som glorifierad postorder brukade jag hävda. Men det var förstås innan jag upptäckte piece of Norway. Det är ett företag som säljer spännande varianter av det ultimata plagget. Jag talar naturligtvis om jumpsuits. Inget plagg i världshistorian med möjligt undantag för togan har varit lika storslaget och praktiskt. Numer vill jag bära jumpsuit hela tiden. Nu går dessvärre inte det på grund av sociala konventioner och dress code på jobbet och andra liknande konstruktioner. Jag vet inte hur det är för folk överlag men jag känner mig oerhört låst och hämmad av det är ”reglerna”. Det är rent av hemskt och jag hoppas innerligt att kommande generation aldrig behöver sträva under den här bördan. Nej jag hoppas att frihetens dag äntligen kommer.

Ahh! Utomjordingar! Eller kanske inte. Jag kan ha fel den här gången. Det kanske inte är någon invasion av utomjordingar som vill äta våra trumhinnor på gång. Jag har nämligen haft fel förut. Som den där gången då jag var helt säker på att min kompis Vesa, som är man och var 17 år gammal vid det tillfället, hade kommit i klimakteriet fast han är av manligt kön och knappt växt ur sina barnkläder. Jag vet ärligt talat inte vad jag tänkte på den gången, jag var naturligtvis helt fel ute. Men man kan ju inte ha rätt hela tiden. En gång trodde min kusin att han uppfunnit en helt ny grej som ingen annan hade tänkt på och så visade det sig att den hade funnits sedan 1500-talet. Det måste vara lite surt antar jag. Jag hade förnekat den gamla uppfinning, lätt utan tvivel. Den finns inte, har aldrig existerat. Inte mikrovågugnen heller. Det låter ju rent av larvigt. Mikrovågsugn nej någon sådan erkänner jag inte. Glöm det.

Jag tycker om när det händer saker och ting. Har väldigt svårt för händelsefattiga perioder. Just nu håller jag mig sysselsatt med mycket affärer. Det är dagliga uppgörelser, hela tiden. Jag kan bara inte hålla mig ifrån det. Egentligen spelar det mindre roll vad jag sysslar med bara det är något, vad som helst. Kanske har jag form av bokstavskombination. Mycket talar faktiskt för det skulle jag vilja säga. Men mig spelar det ingen roll så länge jag kan hålla mig sysselsatt. Jag lite som en haj som hela tiden måste vara i rörelse för att kunna andas (om inte det är en myt förstås). Ibland blir det en smula extremt. Jag går med i olika föreningar till höger och vänster. Det kan vara knyppling, eller marxist-leninism eller svampplockning. Det spelar ingen som helst roll bara jag får göra saker hela tiden. Mer. Alltid och fort. Mycket av allt ska det vara alltid. Just nu ska jag exempelvis ordna ett par saker med några bilar.

Jag har en kompis som bantar och går på en väldigt märklige diet för hon äter nämligen barnmat och hon säger att det är väldigt nyttigt och lättsmält men jag tycker att det verkar väldigt konstigt. Visserligen så borde det ju vara nyttigt eftersom man ger den maten till barn och den är det ju väldigt lättsmält men jag undrar vad som är meningen med att äta barnmat egentligen. Jag tror nog att det är så att min kompis har blivit desperat helt enkelt och hon har nog provat alla dieter som finns utan att lyckas gå ner i vikt och det hjälper ju inte vad man äter om man äter för mycket av de och det måste ju hon också försöka förstå. Sen är det ju så att hon inte klarar av att hålla en diet i mer en ett par dagar utan att fuska och det är ju inte så bra.